Chefen har fått gå

Den 23 juli i år skrev jag en TEXT om drömmar som vi bär omkring på. Drömmar som förhoppnings går i uppfyllelse men som oftast går i kras. Sedan den dagen har jag stannat i min dröm om förhoppningar och en ljus framtid som utlovats uppe från chefen på Sätraåsen. 

Till och från har jag vaknat upp ur mina drömmar för att bara konstatera att förfallet bara fortsatt och fasaden som man målat upp bara var ett fuskbygge som genomskådats av folket för länge sedan och där nu även företagsledningen vaknat och insett fakta.

Chefen för detta kaos har idag arbetsbefriats från alla sina åtaganden och kommer inte att få förnyat förtroende. Ett i mitt tycke mycket bra och helt korrekt beslut. Men frågan är om det hjälper? Även om den gamla chefen försvinner med omedelbar verkan och ersätts av en ny tillförordnad chef så står vi där med det faktum att detta urusla fuskbygge är detsamma som i morse. 

Alla felbeslut, alla felrekryteringar finns ju kvar där uppe på Sätraåsen. De förfallna fasaderna efter år av misskötsel står kvar och förfaller. Hur ska man städa upp skiten, hur ska man renovera skiten, hur ska man få tillbaka folkets förtroende? Det enda jag vet är att det kommer att bli både dyrt samt att det kommer att krävas ett enormt jobb att få ordning på detta förfall.

Nu handlar det bara om att kavla upp ärmarna, att börja röja och rensa ut efter alla felbeslut, att alla börjar ta sitt ansvar och tillsammans samla sina krafter för att fasaderna åter ska skina och där folk får tillbaka hoppet och en ljus framtid. 

I min förra text lutade jag mig tillbaka i min solstol drömde om just detta. Nu har sommaren lämnat oss och hösten har gjort sitt intåg, solstolen är utbytt mot soffan i vardagsrummet som jag nu lutar mig tryggt tillbaka och drömmer vidare om framgång och ära. Nu med ny chef men kvar är samma arbetare och ledare. Vete fan om jag vill vakna upp till en liknande verklighet igen utan jag stannar nog kvar i min soffa och drömmer vidare.

Väck mig när och om drömmarna blivit verklighet. 


Bosse. 

Alla har vi våra drömmar

Sverige har drabbats av högsommar, fotbolls VM är över för denna gång och nu är vi många som går och väntar på att hockeyn ska dra igång. Och alla har vi drömmar och förväntningar på just vårat lag. Att den här säsongen ska bli bättre än den i fjol eller lika bra om man bor i Växjö. 

Vi drömmer oss ofta bort från verkligheten och drömmer om en ljus framtid. Så har det alltid vara och så kommer det med största sannolikhet alltid att förbli. Drömmar varken kostar, inte heller är det någon som kan påverka våra drömmar så länge vi stannar kvar i våra drömmar.

Oavsett vad man bygger för framtidsversioner så gör man det med förhoppningar och drömmar, att det man kämpat samt slitit för ska bli verklighet. Man har byggt upp städer där företag etablerat sig med drömmar om en ljus framtid. Folket som bor på platsen eller flyttat dit har sina drömmar men ofta blir det tyvärr inte riktigt som man tänkt sig alla gånger.

Vi har sett städer växa fram, där man byggt vackra hus med vackert glänsande fasader, med industrier som etablerar sig och där optimismen flödar och där folk trivs och tror på en ljus framtid. Men tiden brukar alltid ha sin egen lilla gång och tiderna förändras likt städerna tillsammans med folket. Industrier läggs ner, folk blir arbetslösa, de en gång så vackra fasaderna skiner inte längre utan står där gråa av industrisot eller av damm från gruvdriften. Fabrikerna står tomma och övergivna, där glasrutor krossats och bara minerna av framgången finns kvar.

Uppe på Sätraåsen finns även drömmar om en ljus framtid. Man bygger ett nytt lag inför den kommande säsongen. Byggherren med sina medhjälpare har planerat, inhandlat, satsat pengar  och förhoppningsvis tagit lärdom av tidigare satsningar som inte riktigt gick som man i drömmarna hade hoppats. Visst hade man en framgång 2017 där man dock inte riktigt nådde ända fram. Man slog sig till ro och drömmarna levde vidare om en ännu bättre 2018.

Men åter igen fick vi uppleva att drömmar och verklighet inte riktigt går hand i hand. Framgången från 2017 förbyttes mot ett 2018 som inte alls gick som man drömt och hoppats på. Fasaderna som åter börjat skina och glänsa i solljuset byttes snabbt till en grå skitig fasad och en vardag där invånarna åter fick se sina drömmar gå i kras. Man vaknade ur sin dröm till en ny tung verklighet.

Nu sitter jag här igen och drömmer om en ny framgång, jag drömmer åter om den tid på 60 och 70 talet då stadens hockeyhjältar gav oss både hopp och glädje. Jag drömmer mig bort till den tid då Gävle dominerade hockeyn och där pokaler lyftes till skyarna var och vartannat år uppe på Sätraåsen. 

Jag lutar mig åter tillbaka i solstolen och drömmer mig bort, bort till en tid där framgång och glädje fanns men där jag åter känner en oro att när jag åter öppnar ögonen så får jag se en stad där fasaderna fortsatt står där gråa och skitiga av sot och damm från de nedlagda industrierna vars lokaler står tomma och övergivna och där invånarna kämpar vidare i sin gråa vardag för sin överlevnad trots lovord om framgång från herrarna uppe på Sätraåsen.

Jag tror dock att jag stannar kvar i drömmens värld. 


Bosse Andersson 

Midsommartankar

Midsommaren är här och midsommarafton dominerades föga oväntat av regn och blåst. Tur man inte är ung längre då man tillbringade midsommarhelgen ofta torsdag till söndag i ett tält i berusat tillstånd. Numera är man nöjd med att bara vara ledig. 

VM i fotboll pågår för fullt och själv har jag följt detta spektakel med blandade känslor och missat fler matcher än jag sett. Tyvärr har mitt intresse för denna ädla sport avtagit då filmningar och maskningar blivit vardag. Dock gör jag tappra försök att kolla in nån match här och där.

Hockeysäsongen är över och nu pågår Silly Season där lagen bygger om inför kommande säsong och i vanlig ordning är omsättningen på spelare stor. Vilda Väsby t.ex i Hockeyettan har gjort klart med 14 nya spelare inför säsongen 2018-19. 

Stefan Bengtzén bygger även han en ny spelartrupp och vi kan väl konstatera att hans uttalande när han tog över som sportchef 2014 om att Brynäs borde bli mer Boforsiga är på väg att förverkligas. Lär bli riktig Brunkarhockey i Gavlerinken i vinter.

Även handbollssäsongen är över för klubblagen och seniorlandslag. Däremot har vi ett gäng U VM och EM att se fram emot i sommar. Dessutom finns ju beachhandbollen att beskåda. 

Brynäs målvakter har ju varit ett stort samtalsämne de senaste säsongerna. Så även under denna sommar då bläcket på Jocke Erikssons kontrakt knappt hunnit torka innan han blev skadad. Detta har föranlett att man nu har tre målvakter under kontrakt.

Rasmus Dahlin draftades som nr ett i natt av Buffalo Sabres. Att en svensk valts som nummer ett har inte hänt sedan Mats Sundin draftades av Quebec Nordiques 1989.  Brynäs Adam Boqvist valdes för övrigt som nummer åtta av Chicago Blachawks.

VAR är ta mig fan det bästa som hänt fotbollen på år och dagar även om den inte är helt hundra ännu. De som inte gillar det och hänvisar till avbrott och att det tar för lång tid har knappast tänk på att filmningar och fejkade skador samt maskningar är ett större problem för fotbollen än VAR.

Både Sveriges handbollsdamer och herrar har kvalificerat sig till nya mästerskap. Damerna åker till Frankrike i december för att spela EM och i januari spelar herrarna VM i Danmark och Tyskland som delar på mästerskapet.

Borde inte fotbollen införa avstängningar i efterhand för filmningar likt man gör i NBA? Borde inte spelare som ligger skadade och tvingas lämna planen för att därefter genast komma in fullt friska igen stanna på sidan låt säga fem minuter innan man får komma in igen? I handbollen får man vänta tre anfall för det egna laget innan man åter får beträda planen. Allt för att få bort dessa filmningar och fejkade skador?


Emil Forsberg är alltså Janne Anderssons hemliga anfallsjoker i andra halvlek enligt Aftonbladet. Om den nu är så hemlig undrar man hur Aftonbladet kommit över dessa hemligheter? 

Hockeyoraklet Tomas Roos på Aftonbladet har redan klart med vilka som vinner SM Guld 2019. Vi lyfter på hatten och säger stort grattis till Frölunda. Mats Wennerholms tips avvaktar jag dock med då han har en förmåga att ändra sitt tips 52 gånger per säsong.

Kanske man skulle införa att man stoppar tiden vid varje avblåsning sista tio minuterna eller varför inte skrota 90 minuter plus tilläggstid och spela en match under 2x30 minuter effektiv tid? Då skulle det ju knappast löna sig att fejka skador och maska eller? Men vad vet jag?

Speedwaysäsongen är i full gång liksom GP tävlingarna. Och Hallstavik med ca 4500 invånare av alla ställen på denna jord står som värd för detta GP spektakel den 7 juli. Runt tiotusen åskådare beräknas komma till HZ Bygg Arena eller Orionparken som den hette när jag sprang där som barn. 

Idag ska jag i vilket fall som helst kolla in fotbolls VM och självklart hoppas vi på svensk seger mot den tyska maskinen. 

IF Ferro fotbollsklubb från Herräng spelar i Div 7 Östra Uppland har under våren som nykomling från Div 8 vunnit fyra matcher och kryssat i en står dock bara på 7 poäng. Tyvärr har man tappat sex av dessa poäng då både Knutby 4-0 och Rasbo B. 9-0 dragigt sig ur serien. Det enda positiva med det är att nu kan man ju inte åka ur serien.

Till sist kan vi bara konstatera att om sex månader och en dag ringer det på dörren och tomten kommer på besök. Men innan dess ska vi njuta lite till av den svenska sommaren oavsett vad den har att bjuda på. 


Tack för nu.  Foto Melanie Andersson 

Money Talks

På tisdagskvällen stod det klart att Aaron Palushaj lämnar Brynäs för att prova sina vingar hos konkurrenten i SHL Örebro. Ett beslut som rört upp massor av känslor och som fick många på twitter att helt gå bananas. 

Att fotbollsspelare ofta väljer att byta klubb med uttalanden om att man vill vinna titlar eller ett barndomsdröm har gått i uppfyllelse och alltid drömt om att få spela i just denna klubb är inget ovanligt. Verkligheten är egentligen jag gick hit för att här tjänar jag mest pengar. 

Hockeyn är inget undantag utan man knatar på i samma fotspår som sina utövare inom fotbollen. Pengar lockar vilket inte är någon direkt sensation. Tittar man sig själv i spegeln så skulle man självklart göra samma sak.Om två eller fler arbetsgivare vill ha dig och pressar upp din lön för att utföra samma jobb så klart man kollar in vad lönechecken säger och det skulle naturligt viss ha betydelse i ditt val. 

Enligt Bengtzen fick alltså Palushaj redan i januari ett kontraktsförslag. Därefter har tydligen förhandlingar pågått utan att parterna kommit överens. När Brynäs sedan gick ut på twitter att hålla koll på F5 knappen byggde upp enorma förväntningar och många drog slutsatsen att Palushaj var klar.

Istället presenterades en viss Emil Forslund från Tingsryd. Själv gick jag omkring helt ovetande på jobbet om vad som pågick och först när jag kom hem såg jag att ovan nämnde spelare var klar för Brynäs. 

Med en axelryckning lade jag ingen större energi på detta utan kunde bara konstatera att ännu en breddspelare anslutit till vår klubb. Men när Örebro senare gick ut med nyheten eller bomben om att Palushaj var klar för klubben brakade helvetet loss på allvar på twitter. 

Men själv är jag inte förvånad direkt. Jo lite trots allt, att han väljer Örebro före KHL, Schweiz eller NHL/AHL. Men att han oavsett liga väljer pengar före någonting annat (om det nu är så) så tycker jag att Brynäs gör helt rätt att nobba ytterligare budgivning och riskera ekonomi för en spelare. 

Att Palushaj skulle ha nån form av klubbkänsla efter en rätt rörig säsong dessutom är jag helt frågande till. Dessa numera resande ishockeyarbetare som inte lyckats få ett fett lönekontrakt i NHL åker självklart runt och försöker tjäna så mycket pengar man bara kan. Och man gör det med hjälp av agenter som hela tiden försöker att sälja ut sina adepter till högsta möjliga pris.

Det är en utveckling som bara kommer att eskalera och likt fotbollen så kommer den att fortsätta att rulla på. Hockeyn idag är busniss och kommer så att förbli. För spelare och agenter handlar det om att tjäna pengar. För klubbar kan det bli förödande om man går på detta i sin jakt på troféer och titlar. 

Därför tycker jag att Bengtzen gjorde helt rätt när han lade på luren och avslutade budgivningen. Klubbens ekonomi måste vara viktigare än en enda spelares och dess agents hunger på att urholka klubben på så mycket pengar det bara går.


Till sist vill jag dock hälsa Emil Forslund välkommen till Brynäs IF.

Bosse Andersson Text & Foto 

Den fula ankungen har lämnat oss

Karlskrona blev igår kväll klart för spel i Hockeyallsvenskan till kommande säsong efter att förlorat match 7 mot Timrå. Innan jag går vidare vill jag bara lyfta på hatten och säga Grattis Timrå IK och välkomna till Sveriges största sandlåda efter regeringskansliet nämligen SHL.

Men för att återgå till Karlskrona så gjorde man en fantastiska resa för fyra säsonger sedan då man via Allsvenskan och diverse kval tog sig upp i SHL. En resa som många lag drömmer om att få göra och uppleva. En resa som borde prisas och respekteras, men som istället blivit en stormig resa i evig motvind. Inte många utanför stan öppnade sina armar utan förbannade sig över denna uppstickare. Ett plastlag helt utan historia hette det bl.a.

Karlskrona har gjort denna resa och man har gjort det utan någon stark man med tjock plånbok. Man har kämpat med en skral ekonomi och mest fått in spelare som inte platsat i andra klubbar. Man har kämpat, man har krigat för sin överlevnad men igår tog allt slut och idag vaknar en hel stad upp med en baksmälla man inte önskar sin värsta fiende. 

Jag håller med att Karlskrona inte tillhört de roligaste lagen i ligan, att man inte levererar någon sprudlande hockey men så länge vi inte har en stängd liga så finns möjligheten att lag likt Karlskrona dyker upp i SHL. Det är ju trots allt det som är tjusningen med idrotten. Att drömmar kan uppfyllas.

Även om Karlskrona nu inte tillhör SHL längre så har klubben satt stan på den svenska hockeykartan och under tre säsonger har man krigat till det bittra slutet. Att laget inte kommer att fortsätta spela i SHL nästa säsong så måste jag till slut nämna klubbens fantastiska fans som jag lärt känna (ni vet vilka ni är) under dessa tre säsonger. Ni har bjudit på er bästa sida, ni har varit en trevlig färgklick i våran sandlåda.  

Den fula ankungen har nu lämnat oss och får börja om i en ny ankdamm. Jag kan inget annat än att önska er lycka till. Om inte annat för era trogna fans skull. Dem var absolut värda ett bättre öde.

Tack för ordet. 

Publikkris i SHL?

Det pratas just nu en hel del om tomma stolar i SHL. Både media och på sociala medier skrivs det om detta problemet. Men vad gör man då för att komma till rätta med dessa problem? Klubbarna gör nog allt vad dem kan för att locka folk.

Men går man rätt väg? Som jag skrev i ett tidigare inlägg så ligger mycket av fokus på att locka folk med kringarrangemang som liveband, nya restauranger, skybar, privata bås, nytt högtalarsystem med mera. Men jag är skeptisk till detta för att citera doktor Dengrot.

Spelprogrammet en gåta

Vad SHL ledningen själva sysslar med har jag ingen aning om. Tittar man i spelprogrammet så blir man inte ett dugg klokare. Just nu har sex omgångar spelats men i omgång fyra hittar vi fyra matcher som inte  har spelats. Två av dessa ska dessutom gå av stapeln i januari 2018 och en i februari? 

Har man inte glömt något här? Många jag pratat med tycker att det finns för många så kallade serielunk-matcher. Att det spelas för många matcher utan den där riktiga hettan som man ser först i slutspelet. Kan det vara så att 54 matcher i en grundserie är för mycket för Sverige?

Hur lockar man folk till arenorna

Men även om man minskar ner antalet lag till tio eller tolv lag eller utökar till tjugo lag så infinner sig likt förbannat en form av serielunk. Hur ska man gör då för att locka folk till våra arenor? Jag är absolut inte den som har alla svar men några förslag kan jag bjuda på. Rätt eller fel? Vad vet jag?

Första felet jag kommer att tänka på är att serierna nu börjar redan i mitten på september och att dessutom ha en premiär utspridd på olika speldagar. FEL FEL FEL som Brasse sa. Mitt förslag är att senarelägg premiären några veckor till oktober.

Återgå till fasta speldagar

Dessutom är jag sjukt trött på detta hattande med utspridda speldagar där matcher spelas i tid och otid. Haltande tabeller är inget man gör vågen åt i mitt tycke. Att sedan hoppa över omgångar eller spela matcher i samma omgång med några månaders skillnad är ju inte klokt på en punkt. 

Nej gå tillbaka till fasta speldagar. Då vet publiken när det spelas ishockey. Om det sen är två eller tre dagar spelar mindre roll bara det är full omgång. Här har självklart de TV kanaler som har rättigheterna till våra hockeyligor ett stort inflytande även om man öppet inte säger sig ha det. Och spela från omgång ett till sista omgång i rätt följd. Avsluta en omgång innan man påbörjar nästa.

Lyssna på fansen

Nästa fråga. Lyssnar klubbarna och framförallt etablissemanget och alla slipsnissar i SHL på vad folket/fansen vill ha? Vill supportrarna ha arenor med x antal sittplatser? Vill man ha en massa vip bås och fancy restauranger där man kan njuta av en matbit och dryck under pågående spel? Vill man bara nå ut till företag och sponsorer medan supportrarna ska rätta in sig i ledet och tiga? 

Biljettpriset en het potatis

Biljettpriset är en annan het potatis där många anser att det blir för dyrt att gå på var och varannan match. Visst det lockas med familjebiljetter, lördagsbiljetter, seriekort (varför heter det inte säsongskort längre?) och en massa biljettalternativ hit och dit.

Jag förstår att klubbarna lockar med alternativ men likt förbannat så måste man även se till att alla bor inte på orten och i närheten av arenan oavsett klubb i SHL. Fansen finns utspridda över stora delar av landet. Själv har jag 13 mil enkel resa till Gavlerinken.

Förutom biljett för två vuxna och ett barn som i vårat fall så lägg till soppa för att ta dig dessa 26 mil fram och tillbaka, ev mat, kaffe eller läsk samt att man kanske vill ha nåt från souvenirbutiken så skenar kostnaderna iväg rätt häftigt och då begriper vem som helst att man inte åker på alla matcher. (Nu tog jag mig som exempel)

Men för att återgå till att locka folk till arenorna. Jag tror inte på att hur mycket kringarrangemang man har oavsett vad det är eller en massa jippon kommer att locka mer folk till våra arenor. Jag tror inte heller att ändra antal lag eller flytta streck i tabellen är lösningen. Utan jag tror att folk vill gå på hockey för att titta på hockey. I alla fall gör jag det. Rätt eller fel? Ja vad vet jag? 

Till sist. Nu gäller det inte alla lag som tappat publik vad jag läst. Men flertalet har väldigt många fler tomma stolar i år jämfört med i fjol vilket bör ifrågasättas varför.

Tack för mig.

Bosse Andersson. 

Att locka folk till våra arenor

Jag kommer i vinter att dra ner på mitt skrivande av olika anledningar men kommer att vid tid, lust och motivation värda lite tankar och funderingar kring hockeyn i allmänhet. Idag tänkte jag ta upp det som diskuterats rätt flitigt i alla fall i mitt twitterflöde de senaste dagarna. Nämligen hur man ska locka folk till våra hockeyarenor. 

Detta är ju ett ständigt återkommande ämne och lösningar verkar finnas i massor men hjälper det i verkligheten? Vad är det då man hittar på? En massa kringevenemang är ett förslag. Bygga skybar, börja kränga hamburgare är andra förslag. 

Nu senast igår läste jag att i Karlskrona skulle man köra en så kallad kisscam och sälja kroppkakor. Visst kanske det låter lockande och kul men  lockar det publik till våra arenor då? Liveband har testats i Gävle och säkert i andra arenor också men är det här verkligen rätt väg att gå? 

Behöver folk verkligen allt detta för att gå och se en hockeymatch? Jag vet inte om jag inte hänger med i tiden eller till och med är en bakåtsträvare? För mig räcker det att besöka en arena är att det ska spelas en hockeymatch där. För det är väl ändå det som är syftet med att gå på ishockey? Att kolla på hockey alltså. 

Tack för ordet.