Chefen har fått gå

Den 23 juli i år skrev jag en TEXT om drömmar som vi bär omkring på. Drömmar som förhoppnings går i uppfyllelse men som oftast går i kras. Sedan den dagen har jag stannat i min dröm om förhoppningar och en ljus framtid som utlovats uppe från chefen på Sätraåsen. 

Till och från har jag vaknat upp ur mina drömmar för att bara konstatera att förfallet bara fortsatt och fasaden som man målat upp bara var ett fuskbygge som genomskådats av folket för länge sedan och där nu även företagsledningen vaknat och insett fakta.

Chefen för detta kaos har idag arbetsbefriats från alla sina åtaganden och kommer inte att få förnyat förtroende. Ett i mitt tycke mycket bra och helt korrekt beslut. Men frågan är om det hjälper? Även om den gamla chefen försvinner med omedelbar verkan och ersätts av en ny tillförordnad chef så står vi där med det faktum att detta urusla fuskbygge är detsamma som i morse. 

Alla felbeslut, alla felrekryteringar finns ju kvar där uppe på Sätraåsen. De förfallna fasaderna efter år av misskötsel står kvar och förfaller. Hur ska man städa upp skiten, hur ska man renovera skiten, hur ska man få tillbaka folkets förtroende? Det enda jag vet är att det kommer att bli både dyrt samt att det kommer att krävas ett enormt jobb att få ordning på detta förfall.

Nu handlar det bara om att kavla upp ärmarna, att börja röja och rensa ut efter alla felbeslut, att alla börjar ta sitt ansvar och tillsammans samla sina krafter för att fasaderna åter ska skina och där folk får tillbaka hoppet och en ljus framtid. 

I min förra text lutade jag mig tillbaka i min solstol drömde om just detta. Nu har sommaren lämnat oss och hösten har gjort sitt intåg, solstolen är utbytt mot soffan i vardagsrummet som jag nu lutar mig tryggt tillbaka och drömmer vidare om framgång och ära. Nu med ny chef men kvar är samma arbetare och ledare. Vete fan om jag vill vakna upp till en liknande verklighet igen utan jag stannar nog kvar i min soffa och drömmer vidare.

Väck mig när och om drömmarna blivit verklighet. 


Bosse.