Karlskrona blev igår kväll klart för spel i Hockeyallsvenskan till kommande säsong efter att förlorat match 7 mot Timrå. Innan jag går vidare vill jag bara lyfta på hatten och säga Grattis Timrå IK och välkomna till Sveriges största sandlåda efter regeringskansliet nämligen SHL.
Men för att återgå till Karlskrona så gjorde man en fantastiska resa för fyra säsonger sedan då man via Allsvenskan och diverse kval tog sig upp i SHL. En resa som många lag drömmer om att få göra och uppleva. En resa som borde prisas och respekteras, men som istället blivit en stormig resa i evig motvind. Inte många utanför stan öppnade sina armar utan förbannade sig över denna uppstickare. Ett plastlag helt utan historia hette det bl.a.
Karlskrona har gjort denna resa och man har gjort det utan någon stark man med tjock plånbok. Man har kämpat med en skral ekonomi och mest fått in spelare som inte platsat i andra klubbar. Man har kämpat, man har krigat för sin överlevnad men igår tog allt slut och idag vaknar en hel stad upp med en baksmälla man inte önskar sin värsta fiende.
Jag håller med att Karlskrona inte tillhört de roligaste lagen i ligan, att man inte levererar någon sprudlande hockey men så länge vi inte har en stängd liga så finns möjligheten att lag likt Karlskrona dyker upp i SHL. Det är ju trots allt det som är tjusningen med idrotten. Att drömmar kan uppfyllas.
Även om Karlskrona nu inte tillhör SHL längre så har klubben satt stan på den svenska hockeykartan och under tre säsonger har man krigat till det bittra slutet. Att laget inte kommer att fortsätta spela i SHL nästa säsong så måste jag till slut nämna klubbens fantastiska fans som jag lärt känna (ni vet vilka ni är) under dessa tre säsonger. Ni har bjudit på er bästa sida, ni har varit en trevlig färgklick i våran sandlåda.
Den fula ankungen har nu lämnat oss och får börja om i en ny ankdamm. Jag kan inget annat än att önska er lycka till. Om inte annat för era trogna fans skull. Dem var absolut värda ett bättre öde.
Tack för ordet.
