torsdag 14 april 2016

Alla är vi barn i början

På sociala medier hör vi allt oftare om plastlag utan historia och lag som inte har i SHL att göra. Lag som många inte vill se i SHL. Men vad är då ett plastlag? Vad är det för historia dessa lag saknar? 

Vi börjar med detta fenomen plastlag. Vad är ett plastlag egentligen? Vi har i alla fall ett i SHL just nu enligt de flesta på sociala medier. Växjö Lakers. Men varför ett plastlag? Är det för alla importer eller för att man har en stark man med ekonomiska resurser? Eller är det för att man inte har tillräckligt många år på nacken vad gäller spel i SHL? Vad gäller importer finns det ju lag med fler sådana än Växjö.

Men man måste ju börja någon stans. Alla är vi som bekant barn i början. Linköping hade ju även dem svårt att bli accepterade som SHL lag och faktiskt förekommer det än idag att man ifrågasätter detta lag trots att man spelat i högsta serien sedan säsongen 1999-2000. 

Men varför är det då så svårt att acceptera dessa två lag till exempel. Dem har ingen historia säger vissa. Men var är det då för historia man ska ha för att accepteras? Alla lag runt om i Sveriges avlånga land har ju trots allt nån slags historia. Så vad är det för historia man inte har?

Sen finns ju dessa icke önskvärda lag. Karlskrona är ju som bekant ett av dessa. Dem har fått utstå spott och spä hela säsongen. Till och med när man besegrade AIK med 4-1 i matcher så sågades dem. Vissa hävdade utan att ha någon som helst koll på historien att KHK var det sämsta laget någonsin i den högsta serien. Vilket ju inte alls stämmer. 

Väsby, Västerås och Hammarby har presterat sämre än KHK som jag skrivit om tidigare. Västerås klarade sig till och med kvar via kvalserien trots att man just det året var sämre än vad KHK var denna säsong. Tingsryd är ett annat lag som ingen ville ha upp trots att laget faktiskt har en historia med spel i högsta serien trots att det var ett tag sedan.

Växjö och Karlskrona är ju varandras raka motsats. Växjö hade de ekonomiska resurserna för att utmana medan Karlskrona inte hade det. Likt förbannat är dem inte välkomna eller accepterade. Örebro har också fått en del skit och blivit ifrågasatta för att man spelar i SHL. Varför blir det så här? Varför är vissa lag inte välkomna? Är det för nån historia man har eller inte har? Är det för att man har ekonomiska resurser eller ej? 

Eller beror det på att man inte är en klassisk klubb? Men då skiter det sig omgående. Tingsryd som ingen vill ha upp förutom dem som håller på Tingsryd då förstås är ju faktiskt en klassisk klubb på sätt och vis. Eller vad är nu en klassisk klubb? Södertälje, Björklöven, Brynäs, Frölunda Färjestad, Djurgården och AIK är ju så kallade exempel på klassiska klubbar och med en historia för att nämna några.

Men även dessa klubbar har ju varit barn i början utan historia och utan att vara en klassisk klubb. Dem har ju faktiskt tack vare att man fick chansen och sen jobbat hårt under många år fått den statusen som klassiska klubbar man har idag. Eller handlar det om antal titlar? Eller nånting annat? Vilka ska då få spela i högsta ligan? Klassiska lag? Lag med en historia? Eller ska alla få vara med?  Vad vet jag? 

Till sist undrar jag också varför man inte vill att vissa lag bör spela i SHL samtidigt som man är emot en stängd liga? Rimmar rätt illa i min lilla värld.  Helt klart är att historia skapar man inte över en natt. Och får man inte vara med under en längre tid så kan man ju inte bli en klassisk klubb heller.

Plast eller inte välkommen så är det knappast kubbarnas fel att man spelar där man gör. Det är väl knappast Karlskronas fel att reglerna är som dem är. Och om det nu finns en ekonomiskt stark man i Växjö så tacka fan för att man tackar ja till pengarna om någon erbjuder ett antal miljoner. Tror att det gäller alla klubbar oavsett historia, plast eller ej.

Eller kan det vara så enkelt att allt handlar om ren svensk avundsjuka? Men som sagt vad vet jag? 


Tack för ordet. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Chefen har fått gå

Den 23 juli i år skrev jag en TEXT  om drömmar som vi bär omkring på. Drömmar som förhoppnings går i uppfyllelse men som oftast går i k...